mmatildal.blogg.se

kan man sakna något som aldrig ens existerat? kan man sakna en känsla man aldrig känt? saknar man det som var? eller är det förändringen som skrämmer en, vill man att det ska vara samma som "vanligt", vill man gå runt och lura sig själv, och sedan sakna det som knappt fanns. vad är saknad egentligen? vad saknar man? saknar man samma gamla hamsterhjul eller är man redo att testa ett nytt? inte fan saknar jag oss iallfall, det fanns aldrig ett oss. det fanns ett du och ett jag, två förvirrade tonåringshjärnor som inte vet varken höger eller vänster. för oss är "godnatt älskling" "du är finast" osv. bara vänner. inget mer. för det är ju så kompisar gör, ellerhur. det är något jag saknar, och det heter duga. jag saknar att känna att jag duger. jag saknar att höras av varje dag som att det är det viktigaste som finns, att skriva gulliga sms och att skicka pussfilmer innan man somnar. att hålla om varandra. jag saknar den jag lurade mig själv att du var. den du verkligen inte är, sista gången jag ens nämner detta. han är inte värd det och nu kan han sola sig i min glans. bye